Jag önska verkligen att någon kunde förstå mig.
Mitt liv är verkligen nere på bottnen nu.
Jag kommer aldrig kunna åka flygplan utan att behöva krossa någons hand och gråta tills mina ögon ploppar ut, för att läkarna inte ser något fel eller inte tar mig på allvar. Om ni bara ana hur jobbigt det är, när ens dröm sedan 10-års ålder velat hoppa fallskärm, resa/flytta utomlands, dyka, u-båt & sånt. Men jag kan inte, för att då fuckar mitt öra bara upp sig ännu mer. Det känns verkligen som ett handikapp, verkligen. Om man verkligen vill något så himla mycket..
Jag ska även göra "omprov" på ett prov imorgon, pågrund av att min jävla lärare slarvat bort det!
Jag är så himla ledsen och arg. Jag vill bara gömma mig från allt.
Förlåt, men ibland så behövs det att skriva ut..